Jag tror alla föräldrar i världen vet vad jag menar och inlägget handlar precis om rubriken. Vakna nätter, jag har fått uppleva detta pga alla möjliga anledningar. Löjliga, allvarliga, panikartade och lugna och jag tänkte kan lika bra dela med mig av detta för har du inte barn eller du precis har fått så kommer detta till stor chans hända dig och här är lite sammanfattat hur vi hanterat, hanterar det här hemma.
Kolik, inte mycket fakta att säga om detta. Yngsta dottern hade det och jag och min fru var nära att dela på oss pga detta "kändes det som iaf". Ingen av oss sov och jag jobbade heltid, vi bråkade om allt väldigt ofta och jag försökte hjälpa henne så gott jag kunde men med sömnlösa nätter så blir omdömet förvirrat. Jag trodde nog att jag hjälpte min fru men jag drog mig nog snarare undan och försökte hitta undanflykter till varför jag inte gjorde just det hon ville ha hjälp med då. Kolik kan man likna med magsmärta hos barnet som är av en outhärdlig sort och barnet skriker konstant i timmar. Vi hade en dotter som skrek på nätterna (ca 5-7 timmar) men det betydde inte att min fru kunde sova på dagarna då våran dotter endast sov 15-30 minuter i stöten sen var skrikandet igång igen. Jag vet inte riktigt vad man ska likna det vid och man försöker göra allt för sitt barn naturligtvis. Vi fick tips på att bära barnet mellan armarna på magen och det hjälpte i 10-20 minuter (skickar gärna detaljer om önskas) men efter det är de inte mycket och göra. BVC sa åt min fru att använda öronproppar om dagarna för att få sömn (Really). Det som underlättade för våran dotter var att vi bytte ersättning och fick recept på en produkt som heter "pepticate". Mjölkersättning med väldigt nedklippt mjölk sammansättning och väldigt skonsam för magen.
Falsk krupp, samma dotter 9 månader senare började hosta mitt i natten. Det lät som en "sosse" tant som rökt gula Blend i 50 år. Samma sak här fast här var paniken akut. Hon fick inte luft och vi hade aldrig hört talas om falsk krupp och trodde det var någon form av allergisk reaktion. När vi kom in på akuten så bad dem oss sitta ner och vänta till läkaren hade tid. Paniken som spred sig hos oss var total och hade jag inte hindrat min fru hade hon antagligen slagit in glaset på båset. Så tror jag de flesta av oss hade reagerat om man trodde att livet var i fara för vårat barn. Väl inne på rummet och efter att vår dotter fått lugnat ner sig lite med djupa andetag så konstaterade läkaren just (falsk krupp). Det lättaste sättet att skilja på falsk och riktig krupp är tydligen att gå ut och låta barnet andas frisk luft för att öppna luftvägarna. Detta var mitt i vintern så följande 4 nätter satt jag med dottern i en filt på terrassen någon timme om natten för att lugna ner hostandet så hon kunde somna om igen.
Nattskräck, samma dotter har nattskräck. Jag vet inte om det är medicinskt men min dotter vaknar ibland någon gång i veckan och någon gång varje dag en hel vecka i panik. Hon är svettig, uppjagad och gråter floder. Vi kollar aldrig på något som kan uppfattas som läskigt på tv när barnen är vakna och vi är väldigt noga med detta för att minska risk för mardrömmar. Detta är någonting annat och vad vi kommit fram till så är det lättaste att komma så fort som möjligt och bara sätta sig ner i sängen hos dem och lugna dem tills det känns okej för dem att sova igen. Dock tror jag det är viktigt att bara schha och inte börja prata för då kan iaf vi räkna med en pigg glad tjej inom en 20 minuter. Vi försöker hålla det mörkt och tyst när vi gör detta.
Läggdags, detta tror jag iaf några av er känner igen men tandborstning på en 1-2 åring är ingen barnlek. Viljan börjar komma och borsta tänderna går okej i början men när dem förstår att detta innebär att sängen väntar så blir det panikartat iaf hos oss :). Här har vi börjat med en sorts sparsystem så varje gång våran dotter borstar tänderna och tar på pyjamasen utan tjafs och bråk så får hon stoppa peng på spargrisen. Summa kardemumma så fungerar detta superbra, alltid kul och höra "Kling" i grisen vilket är väldigt kul :).
Sen har vi den klassiska "Kissi".. jag känner igen det för jag gjorde samma sak, läääänge och efter det slänger man in ett "Dicka" så får man chansen om man inte somnar att få kissa en gång till (Kissar man på pottan får man också en peng :). Sen får man ju inte glömma gråtandet, något som får alla föräldrars hjärta att smälta och här är det jättesvårt att avgöra om barnet har ont, fejkar eller om barnet är rädd för något. Vi har även här utvecklat ett system som innebär att när dottern börjar gråta på kvällen innan vi lagt oss så går för mamma in i rummet "pappa är för svag ;)". När mamma konstaterat att något är fel så får pappa komma in och trösta innan det är dags att sova igen. Enligt mamma medelsvensk så avgör man detta genom att fråga "var har du ont?" Får man olika svar på samma fråga 3 gånger så är det läggning som gäller igen. Annars får man lite tröst, kanske det är rätt kanske inte.
Kan tillägga att nattningen har sett ut lite olika från ålder till ålder men vi tog beslutet när döttrarna var 6 resp 5 månader att lägga dem, torra, varma, mätta till sängs och vänta ut skrikandet. Det låter hemskt och förkastligt men det fungerade fruktansvärt effektivt. Vi hade nattningsprocess på nästan 1,5 timmar innan vi sa att detta fungerar inte vi kan inte fortsätta på detta viset. Första natten tog det 1h skrikande och det var den värsta kvällen men till slut somnade dem, andra kvällen var det runt 30 minuter och 4-5 kvällen var det bara 10 minuter sen var det tyst. Nu är det inget skrik alls och ingen är gladare än vi att det fungerade.
Nu har äldsta dottern blivit 2 och vi läste ett tag för henne men det slutade med skrikande och gnällande över att jag eller min fru skulle bli kvar i sängen tills hon somnat. Detta är inte heller hållbart då hon drog ut på detta mer och mer och slutade oftast med att vi somnade med henne så nu läser vi innan läggdags i soffan innan tandborstning och sedan läggdags.
Det var bara en bråkdel av allt vi gått igenom och går igenom och jag kommer säkerligen blogga om ämnet igen då det är min vardag likt många andras.
Har ni testat andra metoder? Vad fungerar för er? Vad är era erfarenheter? Dela gärna med er!
OBS!! Ingenting av det jag skrivit om ovan skall tolkas som medicinskt baserad rådgivning. Rådfråga alltid en läkare vid tillfällen som dessa!
//OlaSlayer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar