Åldern har varit stort fokus bland dem jag umgås med och idag när detta inlägget skrivs fyller jag alltså 27. Visserligen är det ingen hög ålder men allting är relativt. För min dotter som fyller 2 om någon månad så är jag jättegammal och farfar "52" är snart död och begraven. Men ur mitt perspektiv så räknar jag att jag är lite över 1/3-del av mitt liv och det känns helt okej, jag har hunnit gå ur skolan och läsa på högskola. Jag har gift mig, köpt hus, 2 underbara barn och livet är framför mig på något sätt. Det är en ny epok i livet och det är med spänning och förväntan jag blickar framåt.
Ur ren ekonomisk synpunkt så ligger vi lite efter då vi prioriterat hus för vårat förra sparande så det blev lite "bakslag" Men man måste bo och man måste leva och då är ett underbart hus ett måste för oss som gillar att pilla och fixa.
För exakt 1 år sedan på sparkontot så hade jag fått ihop 40 papp efter husköpet några månader tidigare och idag står kontot och snuddar vid 180. För oss har detta varit en resa med stora indrag, omvärderingar och omprioriteringar först och främst. Flera saker som man anser är "måsten" har prioriterats till lyx man kan ha sen.
Vi lever som vi lär och inget sparande är värt ett liv utan att kunna leva NU idag. Man vet aldrig vad som händer imorgon och därför sparar vi med måtta flesta månaderna om året sen har vi 4-5 snålmånader då vi verkligen sätter oss själva på prov med frysrensning och indrag på Alkohol och snask inköp.
För er som sparar så ni gråter när ni skiter så vill jag säga "det är inte värt det alltid" Unna dig något när det är lördag. Unna dig något när du fyller år, unna dig livet för det kan ta slut imorgon. Så idag har familjen Medelsvensk bestämt att det blir KFC till middag. Det är de minst kostnadseffektiva som finns och så fantastiskt överprisat men pappa medelsvensk tycker detta är SÅ fantastiskt gott. Denna typ av inköp har vi dock satt till max 4 gånger om året då det kostar nästan lika mycket för en måltid där som en hel veckas inköp mat.
Tillbaka till rubriken, åldersnojja?! varför ska man ha det? Vad är det i vårt mentala som intalar oss att vi är gamla? Jag anser att man är så gammal som man känner sig. Ur ett jobbperspektiv skulle jag kunna vara som vilken tråkig 40-åring som helst, ur ett faders perspektiv är jag den perfekta lekkamraten till mina barn, som sambo den jämngamla likasinnade man som alltid finns där med skratt, glädje och kärlek.
Förändras våran person med åldern? Så klart vi gör det, vi lever och utvecklas varje dag varje timme och varje sekund. Utan personlig utveckling låser vi oss i de dagliga rutiner som är bra för oss och kanske inte är så bra för oss. Vi behöver interagera med andra människor för att komma framåt i livet vi behöver testa nya saker och utmana oss själva och våran förmåga att göra nya val. Förändra det du gjorde igår? Är du en pendlare som tar med kaffetermos, testa fiket vid tågstationen. Är du den som alltid köper kaffe och bulle på espressohouse så testa en annan fyllning. Testa och vara en "Ja?!" sägare till förändringar.
Åldern 50 skrämmer många 25-åringar men varför? Är det att skinnet börjar hänga och skrynkla sig så smått. Är det dem gråa hårstrån som förökar sig som en epidemi på huvudet eller är det rädslan att resan snart är slut? När jag tänker på 50 så tänker jag barnen är stora, någon kanske flyttat hemifrån. Den yngsta kanske pluggar utomlands eller pluggar sista året på högskolan. Min fru och jag har 5 år kvar till tänkt pension, resorna utomlands blir fler och hushållskassan ökar igen successivt med att barnen klarar sig själva. Att man blir gammal är inte så farligt när man blir gammal tillsammans med någon. Oavsett om det är med en person man skall dela livet med eller man "tror" man ska dela livet tillsammans med så blir du äldre och utvecklas med någon.
Åldern 70 skrämmer fler, vad händer då? Många tror att det är ålderdomshem som gäller och det är dags att bli matad igen och blöja men är det verkligen så enkelt? Min mormor är en bit över 80 nu och hon lever det livet som jag en dag hoppas kunna leva. Hon lever nämligen livet idag. Min morfar gick bort för nästan 10 år men hon fortsatte leva. Det är utlandsresor minst 4 gånger om året. Hon går på konserter och är engagerad i 2 idrottsföreningar och cyklar ner till torget varje helg och köper blommor och diverse grönsaker. Farmor och farfar som snuddar på 70 byggde nytt hus för 2 år sedan och lever ut genom konst och skapande och har all tid i världen till det dem brinner för.
Lev som ni lär känn ingen ångest, var tid i livet har sin charm!
// OlaSlayer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar