Copy alá OnkelTom

Igår läste jag ett superintressant inlägg från OnkelTom och fastnade för hur han kallade medelklass livet för ett medelklasshelvete. Jag fick så många tankar att jag tänkte jag får klottra vidare på min egen sida också och här är hur jag tänker.

Medelklasshelvetet
Detta syftar på de likriktade liv som massan av oss lever och hur man följer normerna för hur ens liv borde se ut och hur vi borde göra. Detta kan liknas vid ett radhusområde tex det vi bor i där alla gör samma sak samtidigt oavsett vad det är.

Jag reflekterar sällan över det men många gånger har man tänkt "Lägg ner för fan och lev ditt eget liv". Det kan vara allt ifrån som i somras då grannen bredvid bytte tak och ett tu tre så hade hela gatan byggställningar. Frågar ni mig så var det ett B-jobb och jag hade aldrig spenderat pengarna på det sättet. En annan sak är när en granne köper ny bil, detta är nog den mest klassiska jämförelse på grannskap med för många pensionärer på samma ställe. Gubbe A köper ny bil, gubbe B går ut och säger något i stil med "fan gubbe A den här var jäkligt fin man kanske skulle köpa en ny bil nu när vintern närmar sig" sagt och gjort och gubbe B åker in till närmsta bilcenter och frågar vad samma bil kostar med extrautrustning "en extra mugghållare". Gubbe B får hem bilen och gubbe A säger något i stil med "jaså det blev en sån!" Ja säger gubbe b, tyckte frugan kunde få ställa ner sin kaffemugg också så köpte till det de är hon värd. Sen kommer Gubbe C, D, E, F ja nu fattar och det slutar med att det står en stadsjeep för 550k längst ner på gatan som ägs av en 72-årig pensionär som på sin höjd kör till Ica och handlar kaffebröd.

Samma liknelse ser vi när grannen skaffat följande:
Lagt ny uppfart
Satt nya fönster
Byggt ny uteplats
Gjort ett uterum

Vad är det vi fastnar för? Är det, kan han kan jag eller är man precis som ett barn och måste ha en glass när man ser ett annat barn med glass. Min fru låter ibland som om vi borde följa efter men jag känner henne så väl så hon brukar göra precis tvärt emot.

Äldsta dotterns rum är planerat på eget vis, det är ingen ikea katalog med princess säng eller med väggar fulla med målade figurer. Vi har följt på vårat eget vis. Där är en tavla som hänger snett tvärs över väggen, helt medvetet och dottern älskar den. Vi har skickat efter massor utav kort och gjort en sorts kollagevägg på väggen där hon har fått ett kök. Sen kommer hon få en fantastisk hörna med boklister, kuddar, gosedjur och mysbelysning där hon kan sitta och läsa sina pippi böcker som hon älskar. Allt efter eget huvud, ser man sen till hur andra föräldrar löst det så är det i många fall högar med leksaker, pennor, jättelika möbler osv för att rummet inte ska se tomt ut. Vem leker mest? vem har roligast? tror inte leksakshögen avgör detta. Vårt fokus har varit lekyta i hela huset, barnen bor med oss och i huset och inte på sitt rum men rummet ska vara en skön plats att koppla av och vara själv om man så vill.

Om vi kollar lite på hur man tänker i medelklasshelvetet så kanske man kan likna det med ett barn på första skoldagen eller en vuxen första dagen på nya jobbet. Man vill inte försöka för hårt, man vill inte göra något pinsamt som de kommer pratas om i flera år "speciellt inte i skolan". Man vill ha rätt kläder men inget skrikit så alla uppmärksammar en samtidigt. Här fick jag ytterligare en tankeställare "hur gjorde chefen?" Satt han på sin stol och en dag kom en chef över honom och sa "hej du som jag knappt vet vem du är eller vad du jobbar med, vill du bli chef?". Har säkert hänt men ser det hela något osannolikt till att tillhöra de normala. Om man vill komma någonvart, om man har ambitioner och bli någonting så måste man sticka ut. Att hamna i facket "dem där borta vid fönstret" är superfarligt, dels så sprids namnet och du går ifrån Bert till (han där). Sen tappar du allt förtroende för de som hör något om dig. Medelklasshelvetes nöjda Bert tänker (de gör ingenting, jag får lön den 25:e och jag trivs ganska bra med det jag gör). De Bert kanske borde tänka är (om jag tar på mig min vita skjorta imorgon istället för den blå.. hmm och tar den där snygga slipsen jag har på våran bröllopsdag med ett par kostymbyxor... sen lägger jag fram mina tankar om den nya affärsidén jag har, då har jag hans uppmärksamhet iaf!). I många fall är det inte så utfallet blir men jag önskar att fler vågar gå emot de likriktade samhälle vi lever i idag.

Fack.. Nu pratar jag inte om facket utan de fack som man är indelad i som individ, du är inte Sven utan du är bohemen Sven med konstiga kläder och krasse på ditt hembakta bröd till frukost. Du är inte Lisa den där glada tjejen utan du är Lisa den där tjejen som är feminist och gnäggar när du skrattar. Man delar upp alla man möter i fack, en sliten jacka på stan och skitig i ansiktet. Jaha då är du alkis eller arbetslös, visst kan du vara det men du kan lika bra vara en stressad pappa på väg från jobbet till första föräldramötet och glömt tvätta av skiten. Man drar alltid slutsatser och är det något som är fel med vårat samhälle så är det just fack. Bankmannen, han är rik och har fin bil. Sopgubben är ganska fattig och har en sketen gammal Skoda från början på 80-talet. Men det kan ju vara helt fel, bankmannen har varit på firmafest och satt på någon annans fru. Nu tvingas han låna en bil av företaget för att ha råd med huset som de köpte till alldeles för högt pris. Sopgubben, han sparar och tänker att han behöver ingen ny bil. Istället ska han ge dottern en insats till lägenhet på hennes examensdag som läkare. Men vi vet inte och vi dömmer hejdlöst våran omgivning.

Sista saken jag ska dela är en sak jag skrev på Onkeltomsstuga och som jag tror kan väcka en klocka hos någon.

Jag kommer inte ihåg om det var en artikel eller ett avsnitt på debatt men jag kommer ihåg att en mamma klagade på att skolan inte stod för skridsko och fika när det var utflykt. Hon hade bara råd med macka och hemmagjord oboy och detta blev hennes son retad i skolan för då alla andra hade fått kakor och färdigköpta pannkakor. Då reflekterade jag över hur det var för mig som barn när jag var i ishallen 1-2 gånger om året för att lära mig åka. Då var det alltid vi med deltidsjobbande mammor som hade goda mackor och hemmagjord oboy som aldrig smakade likadant men som var himmelskt gott efter att ha frusit 2 timmar på isen. De andra barnen som hade heltidsjobbande föräldrar som aldrig var hemma och inte hade en tanke på att det var utflyktsdag satt och försökte byta bort sina kex som de var allergiska mot egentligen eller den där sega mackan som var köpt på mack kvällen innan. Att det blivit precis tvärtom idag är väldigt skrämmande men jag struntar i vilket där. Mina barn ska ha hemmagjord oboy på sina utflykter och känna att deras föräldrar lagt ner tid och intresse i deras liv PUNKT!

// OlaSlayer